Mitt liv är bestämt

... dörren sparkas upp och min far kommer in, får syn på mig och blir svart av vansinne, sparkar undan pallen jag står på. Jag faller baklänges och slår i spisen med ryggen. Han tar matpåsen, häller ut allt på golvet, skriker om det inte passar att komma hem när det är mat ska jag jävlar inte ha någon mat alls! Han tar mjölken och häller den över mig, likadant med sylten och flingorna. Skriker att jag kommer fan i mej inte ut förrän jag städat upp den jävla röran jag ställt till med! Han låser dörren och jag städar och gråter så att det gör ont i halsen... kanske det är här jag är på väg till det djur i svält som skriker att jag måste ha mer tjack, mer förnedring, kanske det är nu jag hamnar på en bänk med hållningen hos en skolpojke, med knäna pressade intill varandra, fötterna tätt ihop och slickar blodet av min kanyl.