Blev så pornografiskt sugen på fransk sockerkaka

En Almayers kaka kan man baka med glädje, om man följer receptet från Saint Armandkapellet, men att snegla på receptet som finns på vägen till Quartel går också bra, om man tar rätt färja förstås. Bartleboom kaka bakas däremot av en slump
”Ska jag använda salt?”
”Nej.”
”Hjortronsylt?”
”Nej.”
”Kunglig sill?”
”Nej.”
”Fint. Finns det någon ledig bakform?”
”Ja.”
”Jag tar den”
Den vackra bakformen låg ensam på en träbänk och väntade. En nysmörad bakform som väntade på nya dofters drömmar. Min hand rörde sig vällustigt längs bakformens kant och i det spillda mjölet skrev jag.

Bartleboom kaka nr 1.

Med fingret och av slumpen vald numrering. Ett väl utfört hantverk utan recept.
” Den första decilitern blir mjöl, den andra och tredje är mjöl med en och en halv tesked vaniljsocker. Sedan lite socker, kanske två deciliter. Femtio gram smör eller margarin, slumpen får avgöra, en deciliter vatten eller mjölk, slumpen igen.
”Och det där?”
”En och en halv tesked bakpulver”
”Nej, inte det ... det där.”
”Två ägg.?”
”Mmm.”
” Ägg, vet du väl? Det är vanliga ägg.
”Ett sånt fånigt recept.”
”Det är inte ett recept ... det är slump, jag undervisar om slump på universitet, förstår ni? Och jag bakar med slumpen istället för att använda recept. Jag vispar socker och ägg pösigt, jag säger God dag till smöret, God dag mjölken och låter det koka upp. Sedan slumpar det sig att den heta smörmjölkblandningen möter äggsmeten, men det är fortfarande inte något recept.
”Det är inget recept.”
”Nej.”
”Nähä. Då säger jag God dag till mjölet, God natt till receptet och låter blanda i bakpulver och vaniljsocker, du har väl inte händelsevis sett sleven, nej det finns visst inget slev heller, jag rör med gaffel och häller i vacker smörad och bröad form. Här är grytvante, varsågod, där är ugnen, etthundrasjuttiofem grader i nedre delen av ugnen, trettiofem till fyrtio minuter, jag hoppas det inte stör er...

Återfallet

... jag sliter upp påsen med tjack och häller ut hela påsen i äggkoppen, torkar bort tårarna med armen igen och sliter till mig pumpen, drar upp vatten, ner i koppen, torkar bort tårar igen och tar ett filter från askoppen, drar upp den halvlösta lösningen, hittar inte kanylen torkar mer tårar, där under osthyveln, skakar, hittar en ven, skakar tårar, får svar, blodet exploderar i pumpen och jag skjuter i mig allt het honung blandad med napalm följs av en kick tusen gånger starkare än allt, tusen gånger farligare. Jag håller andan och kicken får fart och kraft och växer, uppslukar och överväldigar mig. Jag känner mig bra igen, perfekt, magnifik och oövervinnlig, som om kraften i varenda orgasm jag någonsin haft, hade kunnat få eller någonsin kommer att få har koncentrerats i ett enda ögonblick. Åh Gud, det går för mig. Fan, Gud det går för mig. Låt det gå låt det gå låt det gå låt det gå. Låt det för fan gå.
Det är borta lika snabbt som det kom och jag vet att det är borta för alltid, ersatt av förtvivlan, fasa och mordiskt raseri. Varje fantasi av njutning försvinner. Jag drar upp lösning igen, sticker fel får punka, där! svar! tjuter högt tårarna sprutar fortsätter slå i mig, fyller på med vatten i koppen, tillslut slår jag i mig rent vatten, jag är fylld av raseri och måste få döda. Döda mitt hjärta, döda min hjärna, döda mig själv.

Vaknar på toalettgolvet av att jag fryser och det luktar för jävligt, jag luktar för jävligt. Vet inte om det är idag eller imorgon. Vill inte veta något. Blundar och drar ett djupt andetag och tänker på mitt liv och hur det kom att bli så här. Jag tänker på det fördärv, den ödeläggelse och det haveri som jag vållat mig själv och andra. Jag tänker på självhat och självförakt. Jag tänker på hur och varför och vad som hände, tankarna kommer lätt, men inte svaren...