Återfallet

... jag sliter upp påsen med tjack och häller ut hela påsen i äggkoppen, torkar bort tårarna med armen igen och sliter till mig pumpen, drar upp vatten, ner i koppen, torkar bort tårar igen och tar ett filter från askoppen, drar upp den halvlösta lösningen, hittar inte kanylen torkar mer tårar, där under osthyveln, skakar, hittar en ven, skakar tårar, får svar, blodet exploderar i pumpen och jag skjuter i mig allt het honung blandad med napalm följs av en kick tusen gånger starkare än allt, tusen gånger farligare. Jag håller andan och kicken får fart och kraft och växer, uppslukar och överväldigar mig. Jag känner mig bra igen, perfekt, magnifik och oövervinnlig, som om kraften i varenda orgasm jag någonsin haft, hade kunnat få eller någonsin kommer att få har koncentrerats i ett enda ögonblick. Åh Gud, det går för mig. Fan, Gud det går för mig. Låt det gå låt det gå låt det gå låt det gå. Låt det för fan gå.
Det är borta lika snabbt som det kom och jag vet att det är borta för alltid, ersatt av förtvivlan, fasa och mordiskt raseri. Varje fantasi av njutning försvinner. Jag drar upp lösning igen, sticker fel får punka, där! svar! tjuter högt tårarna sprutar fortsätter slå i mig, fyller på med vatten i koppen, tillslut slår jag i mig rent vatten, jag är fylld av raseri och måste få döda. Döda mitt hjärta, döda min hjärna, döda mig själv.

Vaknar på toalettgolvet av att jag fryser och det luktar för jävligt, jag luktar för jävligt. Vet inte om det är idag eller imorgon. Vill inte veta något. Blundar och drar ett djupt andetag och tänker på mitt liv och hur det kom att bli så här. Jag tänker på det fördärv, den ödeläggelse och det haveri som jag vållat mig själv och andra. Jag tänker på självhat och självförakt. Jag tänker på hur och varför och vad som hände, tankarna kommer lätt, men inte svaren...