Hennes ryggsäck ligger bredvid likt en voltad bil

"Du e fan inte klok ditt packade jävla rövinsfyllo! Jag stannar inte en sekund till här! Jag tänker fan flytta till pappa!"
Line sliter åt sig sin ryggsäck, vräker igen ytterdörren och rusar ut på Englandsvej, ger pundaren som sitter i en bil ett långfinger för att han stirrar på henne och springer vidare mot Tårnby Station...

Medan jag styr med den ena handen följer jag den springande lilla sötnosen längs bron. I mörkret kan jag se hennes små bröst upplysta av strålkastarna. En gång ser hon sig om mot mig men springer sen vidare när jag stannar femtio meter från henne. Jag slår av strålkastarna och kör sakta framåt igen, styr från sida till sida medan jag varierar hennes position mot affischtavlorna, mot rivningskåkarnas plank. Tar fram tidningen ur handskfacket och stirrar på fotografierna av bilolyckan, kroppar på bårar, ambulanser, flickan med sönderrivna kläder! Det sliter och drar i mig och tre minuter senare stannar jag bilen och börjar springa.

Jag stirrar på blodet på mina ben. Den tunga vätskan drar i mitt byxben. Jag kliver över den halvnakna kroppen som ligger över bilsätet innan jag kräks i det oljiga gruset, torkar bort slemmet från mina byxor och tvingar mig att titta på den lilla bleka kroppen igen. Blåmärket under det vänstra bröstet sträcker sig in bakom bröstbenet, griper som en hand efter hennes hjärta. Hennes ryggsäck ligger bredvid likt en voltad bil. Jag försöker nå den. Vid andra försöket lyckas jag ta upp den och ta mig upp på vägen. Jag springer klumpigt med ögon stirrande mot en övergiven camping...