Kvar fanns ett labialljud.

Jag är ensam med dig, din bror har lämnat oss ensamma. I vardagsrummet har väggrenoveringen avbrutits två decimeter från taket. Mot de spacklade väggarna står åtta svarta sopsäckar uppradade med kläder från det som kallas mitt liv och på pappret har jag fortfarande ett namn, det minns jag tydligt. Jag gråter och ber dig sluta. Skriker att jag är rädd för dig, att jag inte har gjort något fel. Jag har inga pengar gråter jag och låser in mig på toaletten. Du skriker att du ska skjuta mig och slår sönder dörren. Det är vansinne nu. Dörren är borta, det är stilla och tyst, jag tittar på dig. Du har inget vapen, bara en yxa och jag känner den varma urinen längs mitt lår när slagen kommer, stänk av tänder och tårar och jag faller i golvet.