En flicka med sönderrivna kläder...

"Du e fan inte klok ditt packade jävla rövinsfyllo! Jag stannar inte en sekund till här! Jag tänker fan flytta till pappa!"
Malin sliter åt sig sin ryggsäck, vräker igen ytterdörren och rusar ut på Englandsvej, ger pundaren som sitter i en bil ett långfinger för att han stirrar på henne och springer vidare mot Tårnby Station...

Medan Marek styr med den ena handen följer han den springande lilla sötnosen längs bron. I mörkret kan han se hennes små bröst upplysta av strålkastarna. En gång ser hon sig om mot honom men springer sen vidare när han stannar femtio meter från henne och lägger i backen. Han slår av strålkastarna och kör sakta framåt igen, styr från sida till sida medan han varierar hennes position mot affischtavlorna, mot rivningskåkarnas plank. Han tar fram tidningen ur handskfacket igen och stirrar på fotografierna av en bilolycka, kroppar på bårar, ambulanser, en flicka med sönderrivna kläder. Han sliter och drar i sitt skrev och tre minuter senare stannar han bilen och börjar springa.

Han stirrar på blodet på sina ben. Den tunga vätskan drar i hans byxben. Han kliver över den halvnakna kroppen som ligger över bilsätet innan kräks i det oljiga gruset. Han torkar bort slemmet från sina byxor. Han tvingar sig att titta på den lilla bleka kroppen igen. Blåmärket under det vänstra bröstet sträcker sig in bakom bröstbenet, griper som en hand efter hennes hjärta. Hennes ryggsäck ligger bredvid likt en voltad bil. Han försöker nå den. Vid andra försöket lyckas han ta upp den och ta sig upp på vägen. Han springer klumpigt med ögon stirrande mot en övergiven camping...