Godnatt

Jag är så lätt, det är knappt att jag ens sjunker ner i madrassen där jag ligger, precis som förut. Allt rör sig så långsamt i huvudet, jag kan se hur långsamt den rör sig. Den blicken. När han lyfter kudden. Med sin stora hand som nästan täcker kudden. En evighet står han där. Jovisst är det en evighet. Jag biter och gråter i kudden när han trycker den mot mitt ansikte och väntar på hans tyngd. Ja visst är det en evighet denna väntan, när pappa ska säga godnatt..