På ömma knän vaggar jag, dunkar mitt svullna ansikte mot väggen till ännu mer smärta. Jag har gömt mig i hörnet bakom toalettstolen, där det luktar kiss.
Behöver inte kissa, har redan gjort det i trappan. I mina nya byxor. När du drog mig uppför varje steg. I mitt hår.
Det lossnade en stor tuss när jag fastnade med benet i ledstången. Men det växer säkert ut nytt hår där igen, jag är ju bara sju år...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det växer ut nytt hår... jodå, det gör det om och om igen. Men varje gång det växer ut växer något in. Som hår som snärjer hjärtat. Hårstrån som virar sig kring nervändarna och kring förmågan till tillit och kärlek. Hår som döljer ansiktet och skyddar något...jag för länge sedan glömt vad det var... vem det var.
/korpfjäder
Skicka en kommentar