Jag sträcker mig ut från min knarkarkvartsgryning
och spanar mot evigheten:
evigheten är alldeles för stor i dag
alldeles för ljus och öm
Jag tror jag stannar i mitt mörker
och mäter upp det sista vita...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar