Jag ligger på golvet i min gula snobbenpyjamas och leker död bland madrasser och urin
har lärt mig att kontrollera min kropp, lärt att somna med hungrig mage
krossad och patetisk
vaknar av en viskning från pappas andedräkt som luktar
han säger att amfetamin gör småtjejen fin och smeker sin makt
tvingar mig att svälja beskt och jag dricker för att slippa känna
jag sväljer och väntar på stunden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
krossas tyngs lider
du ger röst åt de utsatta!
du ger mig lite hopp...
som den vackra pojk du är så förblir du! hur du än blev behandlad!!!(det lät nästan kyrkligt!!) jag är glad att jag fann dig. steve berättade var du var!
Skicka en kommentar